Genevabibeln, även kallad Breeches-bibeln, är en engelsk översättning av Bibeln som publicerades i Genève (Nya testamentet, 1557; Gamla testamentet, 1560) av en koloni av protestantiska lärda som befann sig i exil från England och som arbetade under ledning av Miles Coverdale och John Knox och under inflytande av John Calvin. De engelska kyrkoherdarna hade flytt från London under den romersk-katolska Maria I:s repressiva regeringstid, som hade stoppat utgivningen av biblar där.
Arbetet fick smeknamnet ”byxbibeln” eftersom det beskrev Adam och Eva som att de hade tillverkat ”byxor” för att täcka sin nakenhet (1 Mosebok 3:7) i stället för ”förkläden” eller ”länsdräkter”. Den stora bibeln (som fått sitt namn på grund av sin stora sidstorlek och som först beställdes av Henrik VIII 1538) återställdes till kyrkorna efter att Elisabet I:s tronföljd stoppade förföljelsen av anglikaner och protestanter, men Genèvebibeln, som importerades från Europa och inte trycktes i England förrän 1576, överträffade snabbt den stora bibeln i allmänhetens gunst. Genèvebibeln var den första bibeln på engelska som lade till numrerade verser. Den var också en av de första som innehöll omfattande kommentarsanteckningar, som senare ansågs vara ”uppviglande” av kung James när han förbjöd Genèvebibeln 1611. Trots kungens förakt gjorde verkets bestående popularitet Genèvebibeln till ett viktigt inflytande för översättarna av King James Version.