Noachidiska lagar, även kallade Noachiska lagar, är en judisk talmudisk beteckning för sju bibliska lagar som gavs till Adam och Noa före uppenbarelsen till Moses på Sinai berget och som därmed var bindande för hela mänskligheten.
Med början i 1 Mosebok 2:16 förtecknade den babyloniska Talmud de sex första buden som förbud mot avgudadyrkan, hädelse, mord, äktenskapsbrott och rån samt det positiva budet att upprätta domstolar (med allt vad det innebär). Efter syndafloden gavs ett sjunde bud till Noa som förbjöd att äta kött som skurits av ett levande djur (1 Mos 9:4). Även om antalet lagar senare ökades till 30 genom tillägg av förbud mot kastrering, trolldom och andra sedvänjor, behöll de ”sju lagarna”, med smärre variationer, sin ursprungliga status som auktoritativa bud och som källan till andra lagar. Som grundläggande stadgar som skyddade monoteismen och garanterade ett korrekt etiskt beteende i samhället, utgjorde dessa lagar en rättslig ram för utlänningar som bodde på judiskt territorium. Maimonides betraktade därför den som iakttog dessa lagar som en person som var ”försäkrad om en del i den kommande världen”. Genom tiderna har forskare betraktat noahidelagarna som en länk mellan judendom och kristendom, som universella normer för etiskt uppförande, som ett grundläggande begrepp i internationell rätt eller som en garanti för grundläggande mänskliga rättigheter för alla.