(jazzig pianomusik) – Vi befinner oss i kyrkan Santa Maria del Popolo i Rom och tittar på en av Caravaggios mest kända målningar. Detta är Saulus omvändelse. – Detta är en av två målningar som Caravaggio målade här i det kapell som kallas Cerasi-kapellet, uppkallat efter familjen Cerasi, och Tiberio Cerasi är faktiskt begravd här i detta kapell. – Målningen i sig visar en viktig historia, den visar Saulus, vars uppgift var att förfölja kristna, och han var på väg till Damaskus när han blev förblindad av ljuset och hörde en röst. – Och den rösten, Kristi röst, sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Saulus blev förblindad i tre dagar. – Detta är viktigt eftersom Kristus hade legat i sin grav i tre dagar innan han återuppstod och Jonas, i Gamla testamentet, stannade i fisken, som ofta kallas för en val, i tre dagar. – Så det finns en gammaltestamentlig tradition som detta går tillbaka till, tre dagar i mörkret innan man blir räddad av gudomligheten. – Och det placerar Saulus, vars namn blir Paulus, i denna tradition som kommer från Gamla testamentet. – Här ser vi alltså bara den gudomliga övernaturliga kraften i form av ljus som flödar ner över Saulus. Han har fallit av sin häst. – Caravaggio har tagit bort allt som inte är väsentligt. Han har skapat monumentala figurer som fyller hela ramen på duken. Han har drivit dem framåt och placerat dem mot denna djupa, mörka bakgrund så att de, när elementen belyses, sticker ut mot den bakgrunden. – Sauls ansikte är det enda ansikte här som är upplyst. – Medan brudgummen inte ens verkar lägga märke till vad som händer. – Och det är det som gör det ännu mer personligt, att det bara är Saul som hör Guds röst. Så detta mörker som detta utspelar sig i, ingen arkitektur, inget landskap, detta tenebroso, denna mörka stil, som kanske härstammar från Leonardo da Vincis konst, men som här har tagits så långt av Caravaggio, och detta mörker eliminerar allt annat som skulle kunna distrahera oss från detta otroligt kraftfulla ögonblick. – Det är intressant att fundera på varför detta händer just i detta ögonblick i början av 1600-talet. – Naturalismen som vi ser här, det sätt på vilket vi kommer fram till hästens bakre ände, smutsen på marken, brudgummen som tar hand om hästen, ser ut som en man som Caravaggio troligen bad Caravaggio att stå modell för, en man som han träffade i Rom, och den naturalismen är en del av intresset för läsbarhet och klarhet i konsten, som kommer från motreformationen. – Och, mer specifikt, från Trents koncilium. Tanken var att måleriet skulle kunna vara didaktiskt. En av de frågor som Luther och andra protestanter tog upp var om det var okej eller inte att ha målningar, och Trents koncilium svarade direkt på den frågan och sade att målningar hade ett viktigt didaktiskt värde i ett religiöst sammanhang. – Det är verkligen intressant att jämföra detta med den första versionen av denna målning, som uppenbarligen förkastades av uppdragsgivaren, där vi ser en berättelse. Här har vi visserligen en känsla av ett fångat ögonblick i tiden, men vad vi har är en kondensering, en destillering av detta ögonblick av personlig omvändelse som var mycket populärt bland barockens konstnärer. – Om vi tittar på en renässansmålning skulle det vara ett mer offentligt ögonblick. Figurerna skulle existera i ett mer rationellt rum. Men här verkar det nästan som om vi har en privilegierad, privat vy. Själva kapellet är ett trångt rum. – Och målningens utrymme är begränsande, figurerna tar upp sida vid sida, uppifrån och ner, med väldigt lite utrymme, och Caravaggio tänker definitivt på vår utsikt här, när vi står i detta kapell och tittar snett över och upp på målningen. Saul tycks falla ut mot oss. – Under renässansen var tanken att skapa en känsla av harmoni, en känsla av balans. Här är allt detta omkullkastat. Detta är osäkert, det verkar flyktigt. Tyngdpunkten är hög, snarare än låg. Den största och mest massiva delen av målningen är hästens kropp, och den är högst upp. – Och under honom verkar Saul mycket sårbar, hästens hov är upplyft, Sauls hjälm har fallit av hans huvud. Det finns en känsla av en människas bräcklighet när hon konfronteras med den gudomliga makten. – Saul är nära oss och verkar så verklig, han ligger på den nakna jorden. – Hans knän är upphöjda, hans ben är utspridda, hans armar är utspridda. – Hans kropp är egentligen en triangel, men den är uppochnedvänd, medan renässansen ofta sysslade med parametiska kompositioner, med att skapa en stabil pyramid. Detta är att vända den pyramiden upp på sin spets. – Och det finns så mycket förkortning här, inte bara Sauls kropp är förkortad, hans svärd är förkortat, hästen är förkortad. Allt är så nära oss. Under renässansen såg vi ofta ett avstånd mellan människornas värld och det gudomliga. – Men här är Saul närvarande i vår värld. (jazzig pianomusik)